För en vecka sedan visserligen..  En helt underbar vecka med familjen fick jag ♥

Underbara dagar.

Det va inte igår inte. Måste nog vara tidernas mest periodiska bloggare. Meeeeen, man kan ju inte vara bra på allt.

Hade en helt UNDERBAR helg i Baltiomre tillsammans med mina sköna flickor. Bilderna får stå istället för text. Försökte mig på skriva, men fick inget flyt.














Tack för världens härligaste helg!

Föräldrarna åkte till Seattle i eftermiddags och kommer hem först på söndag. Jag och barnen bestämde oss för att ha vårt egna lilla mys och gjorde i ordning en middag tillsammans. Mycket skratt blev det då barnen tykte det var hysteriskt roligt när jag berättade om mig själv som liten. Efter middag och lite efterrätt kröp vi alla upp i min säng för att kolla några filmklipp. Två trötta trollungar somnade på vardera sida om mig då jag läste ur favoritboken The Cat in the Hat.

Kort efter att jag lagt barnen i vardera säng knackade Johanna på dörren och förgyllde min resterande kväll. Te, vindruvor och filosofiska samtal fick sätta punkt (en mycket trevlig sådan) för dagen.

Johanna inte är fullt så taskig (och när vi ändå är inne på ämnet: jag är inte heller fullt så korkad) som i det framställs i föregående inlägg. Eh, ja.. Bara för att klargöra det hela lite.
Ett önskemål från miss Awesome själv.

Idag är en sådan dag då man kan vara inne och bara slappa utan att få dåligt samvete. Inga planer måste styras, inga aktiviteter måste fullföljas. Enkelt, skönt och mysigt. Jag fällde upp mitt paraflax efter frukost och skuttade mig hem till Awesome. Under tystnad pluggades det matte för Awesomes del och klurades korsord för min egen.Tystnaden bröts efter ett tag och varm ungspankaka serverades till en omgång kortspel. 

Jag tänkte vanhedra mig själv lite och gå in på dagens spelomgång.
Så här ligger det nämligen till. Jag fann redan som ung tycke för en apparat vid namn miniräknaren. Den gav mig svaren snabbt och smidigt, utan problem. I och med att vi fungerade så bra med varandra glömdes något annat bort, nämligen huvudräkningen. Måste passa på att nämna att jag var väldigt vass på detta som tioåring.

Nu när vi spelade kort räknade jag helt enkelt ihop summan på kortens figurer. Det funkar ju de med! Men det tog inte mer än någon tiondels sekund innan miss perfect-awesome-never-doing-anything-wrong konstaterade detta. Nu är det inte något litet påpekande jag talar om. Utan här snackar vi mobbing. På högnivå. Ojojoj det var nästan så jag övervägde att ringa in barnombudsmannen där ett tag.

Jag överger nu i skamlighet räknafigurer-taktiken till räknapåfingrarna-taktiken (under bordet såklart). Men icke. Detta var inte snabbt nog för miss Awesome och mobbningen fortgår.

Ibland är det helt enkelt inte lätt att vara Hannypie.

Innan jag börjar detta inlägg måste jag bara berömma mig själv när det kommer till fantasin av rubrikvalet.

Berömning klar.

Tisdagen blev en segdag, en skön sådan, precis som så många andra. Johanna pluggade matte, jag letade flygbiljetter och läste om Nordkorea (?). Efter lunch hade Johanna tröttnat på att plugga och jag tröttnat på att sitta still. Detta löste vi snabbt med lite fager dans.. Eller ja, det är nog mer en tolkningsfråga.


Kvällen spenderades I Newark, där vi på uteserveringen satt och gissade bakgrundshistorier på människorna som gick förbi. Det är inte speciellt svårt att hitta sysselsättningar då man är lättroad.

Lördagskvällen började hemma hos lilla Johanna. Efter massa prat, en totalt osynkad dans och mat i någras magar bestämde vi oss för att åka in till Philly för att kolla läget. Vi passerade en bar/klubb och bestämde oss för att traska in. En trevlig kväll blev det, med massa snack med alla möjliga sorters människor. Ibland får man reda på mer än vad man vill veta, de fick jag lära mig redan som barn.

Söndagen har bestått av jobb och jobb. Skulle ladda upp bilder från lördagskvällen, men kameran ligger på skrivbordet, två meter ifrån. Redan här har ett problem uppstått. Jag vill nämligen inte överanstränga mig en kväll som denna, därför tar jag det imorgon istället.

Tager vad man haver som det så fint heter. Därför får in en fin inblick från min och Awesomes konversation.



En vacker dag ska jag berätta bakgrunden till mitt namn "CK". Måste dock gå så lång tid att jag kan säga "När jag var liten och ovis" fick jag detta namn. Tror knappast fyra månader är tillräckligt.

Jag skulle bara springa in en snabbis för att fixa lite grejer då lillpojken knackar på min dörr och frågar om jag vill kolla fortsättningen på RIO med dom. Jag kunde inte annat än att tacka ja. Nerbäddade i filtar satt vi alla i soffan med popcorn, saft och en underbart mysig film.



Nu är det dags för mig att återvända till vännen, som jag skulle gjort för nästan en timma sen :)

Åkte iväg för att kolla när University of Delawere spelade Basket. Jag och Petra satt inne på wikipedia fem minuter innan machen börjat för att suga upp så mycket spelregler som möjligt. Trotts detta kan jag inte påstå att jag kände mig allt för insatt. Men vad gjorde det. Jag hade fullt upp med att kolla på cheerleaderna, maskotarna, dansarna, skolbandet, nakna men blå-och-gulmålade killarna, lagens alla 20-tal kostymklädda tränare. Det är verkligen precis som i filmerna. Segen gick till oss, så mycket koll hade jag i alla fall. Vi firade detta med en Lunch på ett litet café.

Igår besöktes två restauranger, en till lunch och en till middag. Lyxigt.

Detta med maten, som jag bara måste passa på att poängtera. Igår beställde jag in en sallad. I och med att jag redan ätit en lättare middag valde jag en liten kycklingsallad. En liten, färsk sallad med grillade kycklingbitar var vad jag hade i tankarna. Ut kommer en gigantisk osthög, någonstans där under kunde jag skymta enstaka salladsblad och till detta serveras två friterade kycklingklumpar. Jag kan inte säga att det var äckligt, men den där fräscha salladen jag hade i åtanke var nu långt borta. Kolla även på Johannas tallrik, hon skulle beställa in en liten appetizer.. Och folk undrar varför övervikten är så vanlig här.

//Agda, 78 - Trött på livet.

Haha NEJ, nu jobbar vi upp det possitiva! Avslutar därför med några sköna tjejer från igår :)

Josefin:
Jag undrar om du har fått några amerikanska vänner än?
Och i så fall hur fick du kontakt med dem?

Ja och nej. Vi hade vänner.. Men de blev tagna av polisen (lååång historia). Sen har vi haft lite till och från människor som vi hängt med, men ingen har riktigt fallit oss i smaken. Vi pratade senast igår om att starta operation "Hitta-amerikanska-vänner". Vi har spånat lite om hur den ska genomföras.
Här är några av förslagen:
• Dela ut flyers med oss på
• Gå runt med skyltar som säger "Wanna swedish friends?" och sedan står numret där någonstans
• Starta en falsk studentförening
• Krocka in i en människa - Ursäkta sig - Börja prata- Fråga hur man kan gottgöra detta - Hoppas på ett nummer - Få det - BFF (ni vet dedär typiska filmscenariot)


Eller också gör vi bara som sist, hänger lite i Newark och sedan spontant droppar in på någon collagefest. Funkade de också, även om vi fick lite bottennapp just den gången :)

Idag väcktes jag av solen som bländade mig rakt i ansiktet. Det finns nog inget härligare sätt att vakna upp på och jag kände genast hur dagen lös upp. Plötsligt lät ett kickboxningspass oerhört frestande och ensam tog jag mig därför en promenad till HAC. Tränaren hade bestämt sig för att ta kål på oss alla idag, vilket hon också gjorde. Ut i solen släpade hon oss, intervaller skulle göras, upp för backar, ner för backar, upphopp, armhävningar, mera springa, in igen, boxas och plågas. Trodde där ett tag att benen skulle gå av, men de verkade hålla sig på plats.


Svettig, anfådd och med halvförlamade ben var det bara att promenera de 30 minutrarna hem igen. Jag fick även för mig att prova en genväg... Den gick superbra - tills jag kom fram till en återvändsgränd. Jahaja, då var det bara att vända.

Note to self: Ge upp alla genvägsförsök. De slutar på samma sätt, varje gång.


Det blev en seg men otroligt skön förmiddag med skype tillsammans med mor min. Efter att vi sagt hejdå, hoppade jag in i duschen och följde sedan med mina finaste grannflickor till Acme. Där handlades färsk frukt som vi snart skulle äta upp på Petras altan. Väldigt mysigt hade  vi det. Det är få saker som gör mig så glad som strålande sol. Allt blir så mycket bättre på något vis!