Idag är en sådan dag då man kan vara inne och bara slappa utan att få dåligt samvete. Inga planer måste styras, inga aktiviteter måste fullföljas. Enkelt, skönt och mysigt. Jag fällde upp mitt paraflax efter frukost och skuttade mig hem till Awesome. Under tystnad pluggades det matte för Awesomes del och klurades korsord för min egen.Tystnaden bröts efter ett tag och varm ungspankaka serverades till en omgång kortspel. 

Jag tänkte vanhedra mig själv lite och gå in på dagens spelomgång.
Så här ligger det nämligen till. Jag fann redan som ung tycke för en apparat vid namn miniräknaren. Den gav mig svaren snabbt och smidigt, utan problem. I och med att vi fungerade så bra med varandra glömdes något annat bort, nämligen huvudräkningen. Måste passa på att nämna att jag var väldigt vass på detta som tioåring.

Nu när vi spelade kort räknade jag helt enkelt ihop summan på kortens figurer. Det funkar ju de med! Men det tog inte mer än någon tiondels sekund innan miss perfect-awesome-never-doing-anything-wrong konstaterade detta. Nu är det inte något litet påpekande jag talar om. Utan här snackar vi mobbing. På högnivå. Ojojoj det var nästan så jag övervägde att ringa in barnombudsmannen där ett tag.

Jag överger nu i skamlighet räknafigurer-taktiken till räknapåfingrarna-taktiken (under bordet såklart). Men icke. Detta var inte snabbt nog för miss Awesome och mobbningen fortgår.

Ibland är det helt enkelt inte lätt att vara Hannypie.