Lite vilse

Jag låg djupt nedsjunken i sängen med ett gäng tvserier när Johanna, Johanna och Petra ringde på dörren. De hade hundarna med och skulle ta en promenad runt sjön. Jag bestämde mig för att göra ett uppehåll ur nördandet och hakade på. 

Hittade en kompis.

Efter promenaden hängde jag med Johanna och Petra till Cosco (en mataffär med XXL varor). Kände sig som en pygmé där man gick mellan 10 kilos mjölpåsarna och 2 liters smörpaketen. Det bästa var att det fanns sånna där "provsmaknings stånd" vart man än gick.
Lunchen var därmed fixad.

På kvällen skulle jag och Melina på en Au Pair träff i Wilmington. Det gick inte så bra.
Hade vi åkt rätt väg skulle resan ta 21 minuter enligt google, men de 21 minutrarna förvandlades istället till 2 timmar och 10 minuter. Behöver jag säga att vi inte åkte rätt väg?

Ni förstår, här i USA tror dom att man har en inbyggd GPS i hjärnan. De struntar fullständigt i att sätta ut namnskyltar. Därmot snålar de inte "One Way" skyltarna.. Nejnej, de ska istället upp över HELA stan. Ju fler desto bättre. 

Att Wilmington även är känt för kriminallitet kändes ju också väldigt betryggande. Jätte spännande att inte kunna komma bort från bakområdena pågrund av alla namnlösa enkelriktade gator. 


Note to self: Åk ALDRIG utan GPS i Wilmington. 

Hahaha, ovanligt att du åker fel Hanna! :p

Snygg kompis! En prins kanske?? Nej, nej förresten ingen americano....i släkten!

hej!

jag följer din blogg sen någon vecka tillbaka bara, jag har en liten fråga, jag skulle själv vilja åka och jobba som au paire i usa det år jag fyller 19, men när jag pratat med kompisar om det, så säger dom att det är jättejobbigt och slit för ingen ting, men på dig låter det som ett jätteroligt "jobb" eller vad man ska säga! :) hur är det att vara där och "jobba"? glad för svar! :) / sanna :)