För en vecka sedan visserligen..  En helt underbar vecka med familjen fick jag ♥

Innan jag börjar detta inlägg måste jag bara berömma mig själv när det kommer till fantasin av rubrikvalet.

Berömning klar.

Tisdagen blev en segdag, en skön sådan, precis som så många andra. Johanna pluggade matte, jag letade flygbiljetter och läste om Nordkorea (?). Efter lunch hade Johanna tröttnat på att plugga och jag tröttnat på att sitta still. Detta löste vi snabbt med lite fager dans.. Eller ja, det är nog mer en tolkningsfråga.


Kvällen spenderades I Newark, där vi på uteserveringen satt och gissade bakgrundshistorier på människorna som gick förbi. Det är inte speciellt svårt att hitta sysselsättningar då man är lättroad.

Söndagen har bestått av jobb och jobb. Skulle ladda upp bilder från lördagskvällen, men kameran ligger på skrivbordet, två meter ifrån. Redan här har ett problem uppstått. Jag vill nämligen inte överanstränga mig en kväll som denna, därför tar jag det imorgon istället.

Tager vad man haver som det så fint heter. Därför får in en fin inblick från min och Awesomes konversation.



En vacker dag ska jag berätta bakgrunden till mitt namn "CK". Måste dock gå så lång tid att jag kan säga "När jag var liten och ovis" fick jag detta namn. Tror knappast fyra månader är tillräckligt.

Jag skulle bara springa in en snabbis för att fixa lite grejer då lillpojken knackar på min dörr och frågar om jag vill kolla fortsättningen på RIO med dom. Jag kunde inte annat än att tacka ja. Nerbäddade i filtar satt vi alla i soffan med popcorn, saft och en underbart mysig film.



Nu är det dags för mig att återvända till vännen, som jag skulle gjort för nästan en timma sen :)

Åkte iväg för att kolla när University of Delawere spelade Basket. Jag och Petra satt inne på wikipedia fem minuter innan machen börjat för att suga upp så mycket spelregler som möjligt. Trotts detta kan jag inte påstå att jag kände mig allt för insatt. Men vad gjorde det. Jag hade fullt upp med att kolla på cheerleaderna, maskotarna, dansarna, skolbandet, nakna men blå-och-gulmålade killarna, lagens alla 20-tal kostymklädda tränare. Det är verkligen precis som i filmerna. Segen gick till oss, så mycket koll hade jag i alla fall. Vi firade detta med en Lunch på ett litet café.

Josefin:
Jag undrar om du har fått några amerikanska vänner än?
Och i så fall hur fick du kontakt med dem?

Ja och nej. Vi hade vänner.. Men de blev tagna av polisen (lååång historia). Sen har vi haft lite till och från människor som vi hängt med, men ingen har riktigt fallit oss i smaken. Vi pratade senast igår om att starta operation "Hitta-amerikanska-vänner". Vi har spånat lite om hur den ska genomföras.
Här är några av förslagen:
• Dela ut flyers med oss på
• Gå runt med skyltar som säger "Wanna swedish friends?" och sedan står numret där någonstans
• Starta en falsk studentförening
• Krocka in i en människa - Ursäkta sig - Börja prata- Fråga hur man kan gottgöra detta - Hoppas på ett nummer - Få det - BFF (ni vet dedär typiska filmscenariot)


Eller också gör vi bara som sist, hänger lite i Newark och sedan spontant droppar in på någon collagefest. Funkade de också, även om vi fick lite bottennapp just den gången :)

Idag väcktes jag av solen som bländade mig rakt i ansiktet. Det finns nog inget härligare sätt att vakna upp på och jag kände genast hur dagen lös upp. Plötsligt lät ett kickboxningspass oerhört frestande och ensam tog jag mig därför en promenad till HAC. Tränaren hade bestämt sig för att ta kål på oss alla idag, vilket hon också gjorde. Ut i solen släpade hon oss, intervaller skulle göras, upp för backar, ner för backar, upphopp, armhävningar, mera springa, in igen, boxas och plågas. Trodde där ett tag att benen skulle gå av, men de verkade hålla sig på plats.


Svettig, anfådd och med halvförlamade ben var det bara att promenera de 30 minutrarna hem igen. Jag fick även för mig att prova en genväg... Den gick superbra - tills jag kom fram till en återvändsgränd. Jahaja, då var det bara att vända.

Note to self: Ge upp alla genvägsförsök. De slutar på samma sätt, varje gång.


Det blev en seg men otroligt skön förmiddag med skype tillsammans med mor min. Efter att vi sagt hejdå, hoppade jag in i duschen och följde sedan med mina finaste grannflickor till Acme. Där handlades färsk frukt som vi snart skulle äta upp på Petras altan. Väldigt mysigt hade  vi det. Det är få saker som gör mig så glad som strålande sol. Allt blir så mycket bättre på något vis!

Onsdagens avslut:

För andra gången tog vi bilen in till Newark, denna gång under kvällstid. I ett mysigt, men folktomt café köpte jag mig en varm kopp (pappersmugg) kaffe.


Vi han knappt sätta oss ner innan korsordet dök upp. Nu kanske ni tänker att korsord enbart är gjort för pennsionärer och ja.. det kan stämma. Men det är otroligt kul måste jag säga och när man väl är inne i det är det näst intill omöjligt att sluta. För några veckor sedan var det kortspel som gällde, nu har vi blivit insnöade på korsord. Jag hör själv hur det låter, men läget är under kontroll. Den dagen ni ser oss äter mandelkubb framför BINGO, då kan ni oroa er. På riktigt.


Korsordstidningarna kom på posten i lördags, de var mor och far min som skickat dem efter önskemålet "så enkelt som möjligt, gärna barnvänligt". Strategiskt. Det gäller ju att hålla självförtroendet uppe. Och oj vad det gjorde min dag. De hade även skickat med ett paket med två tröjor i. Världens finaste!


Nu är det som så att jag tänkte hålla en rödtråd genom det hela och fortsätter därför på temat "post".

Såhär ligger det nämligen till..
Johanna får brev av vänner
Petra får brev av vänner
Hanna får ..jaa...??

Eftersom jag blir väldigt glad av brev och mina kompisar är för coola för sånt vänder jag mig nu till er, alla FÄNZ där ute. Ni kan skicka både beundrarbrev och teckningar. Allt tas emot. Söker ni brevvän har ni kommit rätt.

Jag är en cool tjej på snart 20 jordsnurr. Söker dig, ålder 0 - 100. Intresse: Korsord.
Bara att vässa pennan och skriv!

Okej, ni måste inte. Eller jo, några av er måste faktiskt. Ni vet vilka ni är!  ♥

15 minuter från oss ligger en collagestad, Newark. I och med att min värdmamma är professor på universtietet har hon sagt att vi får komma på hennes lektioner när vi vill. Att träffa andra ungdommar och att få vara med om collagekänslan är ingenting vi tackar nej till. För tredje gången slog vi oss därför frivilligt ner bakom skolbänken och lyssnade på när min värlmor höll föreläsningen. Hon är förövrigt helt grym. Hade gjort allt för att ha henne som lärare.

Under föreläsningen.

Idag hade vi 17 plusgrader här. Rena himmelriket. Efter lektionen satte vi oss på en uteservering och beställde en varsin kaffe samtidigt som johanna pluggade lite matte. DUKTIG.

Kl 05.50 möttes tre svenska flickor för en promenad i solstigande Landenberg. En timme senare ligger jag nu nedbäddad i sängen med en skål frukt och ett gäng tv-serier att komma ikapp. Svårt att få det bättre.

Hade en sån härlig och mysig dag igår. Jag och Petra bestämde oss (spontant, även denna gång) för att besöka hamnstaden Baltimore.

Tidigt på morgonen hoppade vi in i bilden och befann oss sedan på plats en timme senare. När vi steg ur bilen möttes vi av havsdoft och måskvitter (säger man att de kvittrar?) Solen sken och termometern visade på 15 grader. Hade jag inte vetat om att detta var i Februarimånad hade jag sagt April. Utan tvivel. Det var så himla härligt alltihop. Vi gick in på Panera Bread och beställde en varsin kaffe innan vi vandrade omkring längs hamnen. Vi gick in i små mysiga affärer, hittade en shoppinggallria som vi spenderade lite tid i.

När vi kom tillbaka till hamnen igen såg vi en stor folkmängd. Nyfikna som vi var hade vi inget annat val än att gå dit för att se vad som stod på. En störtskön performancekille hade börjat jonglera med eldpinnar. Vi fann det underhållande och fastnade där ett bra tag. Mot slutet skulle han upp och balancera på alla möjliga saker, samtidigt som han skulle jonglera med knivar, bowlingklot och eldpinnar.  Här snackar vi självmordsbenäget. Jag vart så nervös att jag inte vågade kolla, i stället filmade jag det hela och kollade på reprisen..

Med benen dinglandes över vattnet åt vi en färsk sallad innan det bar av hemmåt igen. Åh, vilken dag!

Så var det detta med bloggandet igen... Heh.

Veckan har beståt av träning, träning och åter träning. Har i princip bott i mina träningskläder. Men kul har det varit, jag verkligen älskar känslan efter ett hårt pass. Det känns ordentligt i kroppen nu. På ett bra sätt.

Förra helgen spenderades tillsammans miss Claeson i Philladelphia. Detta bestämdes sisådär 9 timmar innan avfärd. Utan någon som helst planering satte vi oss spontant på tåget mot Philly.

Vi checkade in på ett hotell, detta tog lite längre tid (två timmar) än väntat i och med att vi bokat på fel datum...Hur man nu lyckas med det.

Inga ledsna miner för det. Väl inne på rummet kopplade vi in iphonen i sterion, höjde ljudet, delade på en mörkchoklad och korkade upp en flaksa vin.

Efter att ha tagit det lugnt på hotellrummet ett bra tag bestämde vi oss för att mätta våra magar. Vi hade blivit informerade om en mexikansk restaurang i närheten och bestämde oss för att kika in. Spontant, som blev lite utav helgens tema, beställde vi in olika smårätter. Dessa var rekomenderade av personalen själv och något av det godaste jag någonsin ätit. Vi lämnade restaurangen några timmar senare med en farligt hög driks på bordet.

Mätta och belåtna fortsatte vi att utforska Philladelphias barer innan vi tog oss tillbaka till Hotellet igen.

Klockan 11.59 på söndagen checkade vi ut. Frukost på ett mysigt franskt ställe fick bli starten på en shoppingfylld dag. När klockan slog kväll var det dags för oss att ta farväl av staden. Det gjorde vi också. Vi sa även att vi ses snart igen, för detta måste göras fler gånger.

Johannas snälla värdfar tog med oss på en philadelphia flyers match igår. Trots att mina hockeykunskaper inte är fullt så avancerade var det riktigt kul att se. Läktarna klädes av orange färgade människor och stämningen ar på topp. Jag och min älskade vän hade läst på lite dagen innan och viste nu på ett ungefär vad offside, powerplay och icing innebar. När publiken buade hakade vi på, när publiken hejade så hejade vi. Svårare än så var det inte. Två svenskar i laget hade vi också utkik efter och varje gång nr 6 (Andreas Lilja) var inne, hejade vi lite extra.


Nyblina flyers fans.

Arenan var eeeeenorm, kände sig som en förminskad pygme myra när man satt där.

Matchen slutade som bilden visar, men oj vad spännande det var i sista perioden. Vart riktigt nervös där ett tag.

BRA DAG!

På alla tänkbara plan blev vi motarbetade. Ursprungsideérna revs upp och vi fick improvisera ihop både en plan B, C och D. I slutändan löste sig allt och vi fick en kul nyår trots att vägen dit var någolunda ojämn.

Det började redan några dagar innan då bussarna visade sig vara inställda under själva dagen till nyår. Detta blev givetvis ett problem, jag menar, att fira nyår i New York utan att faktiskt kunna ta sig dit blir ganska problematiskt i sig. Som tur var, har Awesome en väldigt snäll kompis en bit utanför NYC som erbjöd oss sängplats dagen innan. På så vis kunde vi åka dit redan på fredagkväll.

Nästa lilla dilemma uppstod då bussen visade sig vara 2,5 timme försenad. Jag måste även påpeka att OM nu bussen varit i tid, hade vi varit EXAKT TVÅ minuter från att missa den. Johanna kom nämligen hem från Maine (10 timmar norr om där vi bor) och hade 30 minuter på sig att packa upp och packa om. Men nu blev det inte två minuters marginal, istället blev det alltså 2,5 försening. Detta bidrog till att vi missade sista bussen ut till Awesomes vän, Siri.

En svindyr taxinota fick täcka den sista bussen vi missat. Vi blev avdroppade kl 2.20 på natten på ett ställe som inte var rätt ställe. JAHA. VAD ROOOLIGT. PRECIS vad vi kände för. Lite extra spänning sådär. Kanon!!
Johanna lyckades stanna en bil och förklarade läget. Mannen i bilen tykte synd om oss och bad oss hoppa in. Vid halv tre hamnade vi på ett annat ställe, rätt ställe denna gång, utanför Siris dörr. Hon släppte in oss och vi fick en välbehövlig sömn.


Vi vaknade upp på morgonen och tog bussen in till NYC. Där var det fullt och livat, mer än vanligt. Jag och Awesome lyckades få världens bästa platser. Precis framför scenen. Vi blev vänner med "grannarna" och hade det riktigt trevligt.

Människorna var glada och stämningen var på topp.

"Detta måste ju vara för bra för att vara sant" - Tänkte vi.
Och vet ni vad, vi hade rätt. Efter att vi vaktat våra platser som kungliga troner i lite över tre timmar kom polisen med nya besked. Området skulle utrymmas. Sedan skulle de söka igenom PERSON för PERSON. Jag ber er nu kolla på bilden ovan och upprepar, PERSON för PERSON skulle sökas igenom. De letade efter pistoler, knivar eller annat som kan orsaka människors död. Som får blev vi vallade, från höger till vänster. I en gigantisk bur släpte de in de "genomsökta" (och godkända) människorna.
När vi ståt i bur-kön i några timmar får vi medelandet om att buren är full. Istället blir vi bort vallade tio block bort. Till en annan bur. Denna bur var enbart en bur, utan någon scen och utan varken Lady Gaga eller Pitbull. Inte ens en Bieber synes.

Åter igen. JAHA. VAD ROOOLIGT att vara inlåst i en bur tillsammans med massa svettiga människor för att sedan nio timmar senare kunna önska dem gott nytt år. KUL! :)


Nej, denna idé var varken lockande för mig eller Awesome. Mest synd var det om Awesome, hon är min lilla musikfantast och hade sett fram emot det hur mycket som helst.


Vi hade inte så mycket val än att tänka i nya banor. Johanna ringde upp Siri och vi hakade istället på hennes nyårsplan. Det blev en fantastiskt god och mysig middag avslutat med utgång.


Såklart blev även utgången blev ett problem, det fattades nämligen en biljett. Fast nu är jag så trött på att bara skriva om problem så hoppar det. 2 minuter innan tolvslaget lyckades äntligen alla ta sig in och tillsammans med ett härligt gäng räknades det nya året in. Vi dansade till klockan blev morgon och runt sjutiden var det dags att sätta mig på bussen och lämna underbara New York.

För att vara ifrån familj och för att vara i ett annat land blev min Julafton kanon!


Dagen började med att önska familjen god jul över Skype. Kort där efter tog jag och johannorna oss ut på hal is.

Johanna som har tränat konståkning i 75 år var helt galen. Tror jag aldrig på nära håll sätt någon så duktig som henne.

Efter skridskoåkningen åkte vi hem till Julafton Petronellas familj och firade en svensk julafton med både svenskar och amerikanare.

Och här har vi Petronella!

Världens finaste glöggkoppar som jag önskar mig till nästa jul!

Det blev en svensk julmiddag med små influenser från den svenska (nehä) midsommarn. Julskinkan och prinskorvarna svaldes ner tillsammans med snappsar och öl. Snappsvisor sjöngs, hälften av bordet förstod ingenting men nynnade ändå på glatt i bakgrunden och fyllde i varje gång det sades "SKÅL".

Efter middagen var familjens morfar tvungen att köpa tidingen, vilken otur, för bara några minuter senare kom tomten på besök! Denna tomte sa däremot inte "höw,höw,höw", utan likt en uggla hoade han istället på. Det var fint det med.

Tomten han knappt komma innanför dörren innan de bloggande au pairerna kastade sig över honom. Tyckte lite synd om barnen som otåligt stod och väntade, men som tomte gäller det ju faktiskt att prioritera. Julklapparna kan vänta.

Till slut tog sig tomten även tid till de små. Det var mååånga glada barn den kvällen! Jag var ett av dom.

Operation - Komma ikapp

Det blev massa middagar under förra veckan. På fredagen åkte jag med värdfamiljen min till en fin restaurang som låg mitt ute i ingenstans. Var himla charmigt alltihop.

Lite skandinaviskt inrett med en touch americano!

Så söta så, värdmamma och lilla loppan.

Min prins!

Kände mig näst intill tvungen att göra ett eget inlägg om New Yorks julskyltning. Det var så jäkla coolt att se. Nästan så jag skulle kunna åka dit igen bara för att se skytningen.

Härmed inleds operation "komma ikapp".

Som jag nämnde här innan for jag och Petronella till New York en sväng förra lördagen.


Jag sov hela resan genom och visst passade det fint att inleda New York med lite frukost i magen. Fruktsallad med grekisk yoghurt och valnötter valde jag.Tillsammans med färskpressad apelsinjuice. Massa gott!


Macy's slog givetvis på stort när det gällde juldekoration.

De hade till och med ett julland med alla tänkbara juligheter. Jag njöt minst lika mycket som de små.



Vi besökte New Yorks kanske bästa affär! Där fanns Marabou, Oboy, vaniljsocker och det bästa av allt, svenskt löstviktsgodis!! Ganska många dollar fattigare gick jag ut därifrån, nöjd och belåten.


Time Square, en självklarhet!


En annan självklarhet var att se trädet. Vilket vi naturligtvis gjorde.

Frammåt kvällen föll vi ihop inne på Starbucks i väntan på bussen. Båda var totalt utslagna.
En underbar New York-dag hade vi! :)

Varit uppe sedan 05.30 idag och det känns kan jag tala om (syns gör det också om ni lyfter blicken och skådar bilden). Petra kommer förbi och plockar upp mig om en stund, sedan sover vi på tåget som går moooot *Trumviiiirvel* Nejdå, vi skippar trumvirveln. Till NEW YORK ska vi! KUL så KULt! Kommer bli mycket fram och tillbaka dit nu runt Jul. Det blr massa roligt! Önskar er en fortsatt trevlig Lördag så får vi se när vi hörs härnäst!