Föräldrarna åkte till Seattle i eftermiddags och kommer hem först på söndag. Jag och barnen bestämde oss för att ha vårt egna lilla mys och gjorde i ordning en middag tillsammans. Mycket skratt blev det då barnen tykte det var hysteriskt roligt när jag berättade om mig själv som liten. Efter middag och lite efterrätt kröp vi alla upp i min säng för att kolla några filmklipp. Två trötta trollungar somnade på vardera sida om mig då jag läste ur favoritboken The Cat in the Hat.

Kort efter att jag lagt barnen i vardera säng knackade Johanna på dörren och förgyllde min resterande kväll. Te, vindruvor och filosofiska samtal fick sätta punkt (en mycket trevlig sådan) för dagen.

Johanna inte är fullt så taskig (och när vi ändå är inne på ämnet: jag är inte heller fullt så korkad) som i det framställs i föregående inlägg. Eh, ja.. Bara för att klargöra det hela lite.
Ett önskemål från miss Awesome själv.

Dr. Hanna is back och svarar på frågor från Julia!

Otroligt fin blogg! Du ger hela au pair livet en sådan bra synvinkel, allt verkar super kul ur din syn och det älskar jag att läsa! Besöker din blogg flera gånger om dagen ;)

Lite frågor, om du hinner att svara på dem.
Hur är livet som au pair? Något du rekomenderar?
Hade du bra betyg i engelska i skolan? Är du inte nervös för att säga fel ord på engelska? Känner du att din värdfamilj är som din "extra" familj?



Åh vad glad jag blir, så himla kul att höra! :)

Jag skulle absolut rekomendera att åka iväg som au pair ett år. Jag älskar att vara här och trivs superbra. Sen är det klart att det finns nackdelar, precis som med allt annat. Men de roliga sakerna väger upp, hundra gånger om (sen är jag även väldigt possitiv som person, fööör possitiv enligt Johanna haha). Funderar ni på att åka, gör det! Det absolut värsta som kan hända är att du inte trivs och åker hem igen. Men då har du i alla fall testat och slipper "tänk om" tankarna. Det är så skönt att göra någonting totalt annorluna från skolan. Du får språket på köpet plus att du lär dig människor och kulturer på ett sätt som du inte gör bakom skolbänken.

Beror lite på vad "bra" betyg innebär. Jag var inte den som började plugga flera veckor innan prov, men hade jag väl bestämt mig för att göra bra ifrån mig så gjorde jag det. I snitt hade jag VG, om det är bra eller dåligt är ganska individuellt :)

Jag är inte ett dugg nervös för att säga fel ord, och detta kommer från en person vars absolut sämsta ämne var engelska. I Sverige är vi generellt väldigt duktiga när det kommer till engelskan och jag kan lova att språket är det sista du behöver oroa dig för. Familjerna förväntar sig inte att du ska kunna perfekt engelska och har förståelse. Det är snarare tvärt om, de blir bara glada att du försöker. Skulle det vara något man inte förstår, fråga igen, be dom förklara. Svårare än så är det faktiskt inte!

Ja absolut, min värdfamilj är verkligen som en "extra familj" och frågar alltid om jag vill följa med när de ska iväg och hitta på saker. De är verkligen super gulliga.

Hoppas svaren hjälpte nu! Är det fler som har frågor är det bara att fråga. Minns själv att jag hade tusen frågor innan jag kom hit, allt från hur ett schema kunde se ut till hur många grässtrån som fanns på en amerikansk tomt. Eller ah, kanske inte riktigt. Men ni förstår budskapet. Ask! :)


Blev så tråkigt och textigt. Därför slänger jag in en bild från när jag och barnen byggde en koja för några veckor sedan.

Idag firade amerika "The president day". Vad denna dag innbebar mer än ledighet för barnen har jag ingen aning om.. och det verkade ingen annan heller ha. En mysig dag fick vi i alla fall tillsammans, barnen och jag. Efter en segstart framför TVn mötte vi upp Johanna och Lilly vid klubbhuset för en playdate. Barnen sysselsatte sig snabbt, liksom jag och Johanna. När klubbhusets roande effekt avtog traskade vi hem till Johanna och Lilly för lite mellanmål.

En stund senare sa vi hej då, eller VI SES. Eftermiddagen fortsatte hemma med barnens favorit aktivitet (inklusive min egen) nämligen pyssel. Sockerlösning, färg och penslar dukades fram och snart var vi inne i en värld full av färger.

Amerikanarna älskar att stoppa in ledighetsdagar i kalendrarna. Det kan vara för att en persom dog för några tusen år sedan, eller att man ska tänka extra mycket på varandra eller bara känna gemenskap. Ingen vet egentligen vad dagarna innebär, mer än att barnen blir hemma från skolan. Igår var just en sådan dag. Barnen var hemma från skolan, solen lös och värmen steg. Jag, Awesome och Petra bestämde oss för att släpa med alla våra barn på en liten picknick ute i skogen.


Med sittunderlag, filtar, mössor och halsdukar bunkrade vi upp oss med peanutbutter n Jelly mackor och snacks.


Tvillingarna sa att det var "the best day ever" efter att ha fått leka med de lite äldre barnen.

Va så härligt att sitta på filtarna med solen i ansiktet samtidigt som barnen sprang runt i leran med bollar, pinnar och hundar.

Vi avslutade det hela kalaset med lite krocket. Som au pairer borde man kanske låta barnen vinna, eller åtminstonde låta de små komma ikapp. Kan medela att detta hände icke, tror inte ens att det nådde mina tankar för den stunden. I stället blev det en livlig match mellan mig och Johanna om vem som skulle ta hem segern. Jag snubblade på mållinjen genom att slå på min egen fot istället för på bollen. Känns sådär.

I måndags visade jag mina värdbarn bilderna från vårt Luciatåg. De firar ju inte Lucia här så jag förklarade lite och visade några klipp på youtube. Både lillpojken och lilltjejen såg minst sagt roade ut.

Igår när jag hämtade av tvillingarna från bussen hade de båda något på huvudet. Tog ett tag för mig att förstå, men sen såg jag ju att det var en luciakrona och en stjärngossehatt. Såklart.
Barnen hade haft pysselstund och bestämde sig för att ordna ihop ett luciatåg. Om och om sjöng de "Saaankta Lucia, Sankta Luuucia, Saaankta Luuciiiiiiaaa, Saaankta Luciiaa".

Kan man annat än att skratta. Så himla goa barn!

Hej! Har precis börjat följa din blogg, gillar den jättemycket! :D
Jag tänkte också åka som au pair om kanske typ 2 år så jag har några frågor. :)
Hur gammal är du? Är det lätt att få kompisar? Hur är det att vara underårig? Pluggar då någonting? Om ja, vad? Vad menar du med att man måste plugga 6 creds? Vad är det för något?
Tack för svar, Marie :)


Hej Marie!
Vad kul! Du kommer få det underbart :)
Jag är 19 år och visst måste jag säga att det känns surt att först passerat "minderårsgränsen" och sedan bli knuffad tillbaka. Men precis som när man var 17 hittar man andra vägar.
Jag bor på samma gata som två svenska au pairer (Johanna och Petra) så på så vis har jag väldigt tur. Men för att svara på frågan, nej, det är inte svårt att skaffa kompisar här. Kommer det en ny au pair till området får vi reda på det och ser till att hitta på något roligt med den personen. Sen annordnar också organisationen träffar minst en gång i månaden, på så sätt träffar du också nya vänner. Så länge man kommer till ett ställe som inte ligger i centrala ödemarken finns det au pairer, och vi sitter alla i samma båt och behöver vänner. Vi (jag, johanna och petra) bor också nära en collagestad och har lyckats få tag på amerikanare, de vi träffat är väldigt konstiga dock men vi får lov att uppgradera oss haha. Det finns alltså mängder med möjligheter till att skaffa vänner här :)
Jag är inte hundra procent insatt i det här med pluggandet än, men jag TROR att 6 creds motsvarar ca 40 - 60 timmar.
Hoppas du blivit lite klarare! Ha det bäst!

Här om dagen byggde jag och barnen ihop ett pepparkakshus. Det var trevligt. Fast kanske inte när själva huset skulle upp med hjälp av smällt socker. Tusan vad frustrerad jag vart, brände tummen gjorde jag också. Lillpojken sa till och med åt mig att sluta "whine(a)" haha. Kände genast hur rollerna blev ombytta, så jag klistrade snabbt på att leende. Med julmusik klingandes i bakgrunden blev dekorera-med-godis delen ett härligt avslut på dagen.




Nöjda vart vi med reslutatet. Såg sen att barnen tryckt på ännu mer godis i efterhand.
Precis som det ska va!

Dejten med tanten var väldigt trevlig. Hon tog oss till en sushi/kina bufé som var enorm. Har nog aldrig sett så många olika rätter att välja mellan. Snacka om beslutsångest. Fanns säkert 50 olika sushibitssorter och att notan gick på 40 riksdaler var heller inte helt fel. Även fast tanten var gullig att bjuda oss.

Har två frågor som jag fortfarande inte svarat på. Katastrof! Det är faktiskt kul att ni frågar, blir som en mer levande stämning här på bloggen. En trevlig sådan. Av någon anledning känner jag mig som en doktor när jag svarar, eller en såndär svarar-på-insänadre-person-i-KP (ni vet kamratposten?). Positivt menat, tycker detta är roligt!

Vad gullig du är! Bara kul att kunna hjälpa till lite! Vi är tvungna att plugga 6 creds, vilket är ganska lite. Är man inte sugen på att sitta i skolbänken kan man ta sina creds på annat vis, typ genom en sport, foto eller något annat man är iintresserad av. Jag ser det här med pluggandet som något positiv, du får gå på collage och träffa amerikanare samtidigt som du kan göra något du är intresserad av. Jag tänker inte råplugga här, det är liksom inte därför jag åkte hit. Skolan gör jag när jag kommer hem till sverige i stället...
Om du förstår vad jag menar :)

I Fredags var barnen bjudna på ett Halloweenkalas hos en kamrat. Jag och barnen tog en promenerad dit genom höstlandskapen.

Ni blir bara fler och fler. Så trevligt, ni är alla varmt välkomna ska ni veta!

Har fått två frågor som jag äntligen tänkte svara på (är lite seg av mig). Vet inte hur många det är av er som är intresserade eller nyfikna på själva ”au pair delen”. Tycker ni att jag ska ha med mer om det? Eller vad vill ni läsa om? Vad är intressant? Se så bra, ni får alla vara med och bestämma här :) 

För att återgå till frågorna.

Felicia

Hej! Jag har kollat in din blogg ett tag o tänkte ställa en fråga. Vad fick dig att bli au Pair? Vad gör man om dagarna, är det inte svårt att veta vad man ska göra med barnen varje dag? Följer du med familjen om de gör några "utflykter"? hehe, blev mer än en fråga. Hoppas du vill svara! Kram

Det är bara att fråga på! Jag tror det var hela konceptet som fick mig att vilja bli au pair (så som att bo här i USA, ta hand om barn, lära sig språket och träffa massa nya människor) hittills har jag inte ångrat en sekund. Jag har ett  tvillingpar som är varandras bästa vänner, vilket underlättar de dagar då jag inte har något speciellt planerat. Ofta räcker det bara med att ta fram lite pennor eller playdoo så är de i full gång. Familjen har sagt att jag alltid är välkommen på deras utflykter, så det beror lite på vad jag själv planerat.

Sanna

hej! 
jag följer din blogg sen någon vecka tillbaka bara, jag har en liten fråga, jag skulle själv vilja åka och jobba som au paire i usa det år jag fyller 19, men när jag pratat med kompisar om det, så säger dom att det är jättejobbigt och slit för ingen ting, men på dig låter det som ett jätteroligt "jobb" eller vad man ska säga! :) hur är det att vara där och "jobba"? glad för svar! :) / sanna :)

Vad kul, det är klart du ska åka! Mitt schema är väldigt slappt nu när barnen är i skolan (Det blir tuffare när barnen är lediga). Jag jobbar oftast mellan 16.00 – 19.00 och på söndagarna jobbar jag 12.00-18.00. Samtidigt vet jag andra au pairer som jobbar mellan 8.00-18.00. Hur man jobbar är alltså individuellt och det är bara att fråga vilka arbetstider du har innan du väljer familjen. Sen är det viktigt att tänka på att au pairjobbet faktiskt ÄR ett jobb. Precis som att man skulle jobba på Ica hemma i sverige. En del åker hit i tron om att de ska få en skön semester, att vara au pair är ganska så långt ifrån en semester. Men det är otroligt kul!


Jag vet själv att jag hade en miljard frågor innan jag åkte, så är det någon som undrar något, fråga! 

Här finns mer information om hur det är att vara au pair: 

http://www.aupairguiden.se/

http://www.sts.se/sweden/ap/start/

Känns lite som om jag har träningsverk i hjärnan för tillfället.

Barnen var osammarbetsvilliga idag och ville inte plocka undan efter sig. " You can't make me!!" kom att bli en väl använd replik under eftermiddagen. Blev nästan som ett slagord för de båda.
Efter mycket om och men började de lååååångsamt plocka undan alla pennor de haft ut över bordet. 
Efter ytterligare argumentationer började de även motvilligt plocka upp gosedjuren från golvet, Tempot förblev detsamma. Därefter plockades också böcker, filtar, dockor, lego, kartonger och kläder upp från golvet. Vid de här laget fick de sniglar att framstå som racerbilar. 

- Äntligen, tänkte jag och pustade ut. Mission completed!

Men inte då. 

Lilltjejen älskar när jag läser böcker för henne, vilket för min del är ganska praktiskt eftersom det inte blir bombnedslag i lekrummet. Dessvärre börjar hon nu övergå till mer komplicerade böcker, sånna böcker som innebär en djup koncentration för mig själv. Högläsning har aldrigt riktigt varit min grej och då kan jag tillägga att det inte blir enklare när allt står på engelska. Försöker få hennes intresse till de färgglada bildeböckerna med pirater på istället men inser väll någonstans att jag bode uppmuntra utvecklingen. Därför ligger jag nu, två timmar innan barnen kommer hem och läser barnböcker.