Jag vet inte vilken slags kris jag plötsligt drabbads av, men av någon anledning har jag börjat uppskatta detta med natur och frisk luft. Kanske beror det på att jag känner mig gammal nu när jag har hand om barn hela dagarna, eller så är det ett sätt att få in lite av Sverige i mina sinnen . Förut visste jag inget värre än att vara ute och vandra, nu tycker jag det är hur härligt som helst.

Tillfällighet eller inte, jag och Johanna har i alla fall börjat med frilufts-söndagar. Förra söndagen cyklade vi 4 mil fram och tillbaka  från Newark. Denna söndagen åkte vi till ett naturreservat vid namn White Cley Greek. Där gick vi runt bland alla höstfärger och diskuterade framtidsplaner. Det var riktigt mysigt och det kändes som om vi lika gärna kunde gå runt i höstiga lilla Svearike.



Mitt bland alla orangea höst träd fanns en dunge av (rätta mig om jag har fel) bambuträd?

Avslutade med en välbehövd pickninck intill en mysig sjö.

I fredags droppade vi lite spontant in på en collagefest. Halloween firas nämligen stort bland studenterna också. På gatorna fann vi både mexikanare, nunnor, spöken, pumpor och porrstjärnor. Vi hann lite smidigt binda några kontakter under fredagskvällen och på lördagen visste vi vart festen befann sig. Måste tyvärr meddela att det inte riktigt är som på film. Musiken spelas lågt för att inte poliserna ska komma och dansen går mer åt porrindustri-hållet.

Detta var inte alltid så lätt. Men det var kul ändå

Det var inte bara de små barnen som fick gå på Halloweenkalas i Fredags, även vi lite äldre fick vara med om firandet.. Fast senare på kvällen.

I Fredags var barnen bjudna på ett Halloweenkalas hos en kamrat. Jag och barnen tog en promenerad dit genom höstlandskapen.

TÄNKTE lägga upp massa bilder nu ikväll, men upptäckte precis att kameran ligger kvarglömd i Johannas truck. Det blir helt enkelt inget utav det hela. 

TOO BAD.

I Lördags satt jag och Johanna barnvakt åt några vi inte träffat tidigare. Allt gick strålande.. tills barnen lagt sig.

Jag och Johanna valde en film och slängde in popcorn i micron. Givetvis är det ingen vanlig liten microvågsugn vi talar om här, utan nu handlar det om en amerikansk och precis som allt annat här finner vi den i stoleken XXL. 

Efter två minuter piper mickrovågsungenen och när Johanna öppnar luckan väller ett gigantiskt rökmoln ut. Vi hinner knappt utbyta blickar innan båda rusar ut till garaget, med popcornpåsen i handen. Febrilt letar jag efter knappen som öppnar garageporten, utan framgång. Såklart.

Plan B, Johanna springer genom huset och öppnar entrédörren, en sjättedels sekund efter kommer jag med popcornpåsen. Och ut den for genom dörra.

Det blev en heldagstur till Phillalelphia igår. Mycket trevligt må jag säga.

I morse möttes jag av detta paket!

Nu är vi alltså inne på LÖRDAGEN i mitt komma-i-kapp-maraton.

Jag, Johannorna, Lilian och Petra satte oss i bilen som tog oss till Amish folket.

Ni blir bara fler och fler. Så trevligt, ni är alla varmt välkomna ska ni veta!

Har fått två frågor som jag äntligen tänkte svara på (är lite seg av mig). Vet inte hur många det är av er som är intresserade eller nyfikna på själva ”au pair delen”. Tycker ni att jag ska ha med mer om det? Eller vad vill ni läsa om? Vad är intressant? Se så bra, ni får alla vara med och bestämma här :) 

För att återgå till frågorna.

Felicia

Hej! Jag har kollat in din blogg ett tag o tänkte ställa en fråga. Vad fick dig att bli au Pair? Vad gör man om dagarna, är det inte svårt att veta vad man ska göra med barnen varje dag? Följer du med familjen om de gör några "utflykter"? hehe, blev mer än en fråga. Hoppas du vill svara! Kram

Det är bara att fråga på! Jag tror det var hela konceptet som fick mig att vilja bli au pair (så som att bo här i USA, ta hand om barn, lära sig språket och träffa massa nya människor) hittills har jag inte ångrat en sekund. Jag har ett  tvillingpar som är varandras bästa vänner, vilket underlättar de dagar då jag inte har något speciellt planerat. Ofta räcker det bara med att ta fram lite pennor eller playdoo så är de i full gång. Familjen har sagt att jag alltid är välkommen på deras utflykter, så det beror lite på vad jag själv planerat.

Sanna

hej! 
jag följer din blogg sen någon vecka tillbaka bara, jag har en liten fråga, jag skulle själv vilja åka och jobba som au paire i usa det år jag fyller 19, men när jag pratat med kompisar om det, så säger dom att det är jättejobbigt och slit för ingen ting, men på dig låter det som ett jätteroligt "jobb" eller vad man ska säga! :) hur är det att vara där och "jobba"? glad för svar! :) / sanna :)

Vad kul, det är klart du ska åka! Mitt schema är väldigt slappt nu när barnen är i skolan (Det blir tuffare när barnen är lediga). Jag jobbar oftast mellan 16.00 – 19.00 och på söndagarna jobbar jag 12.00-18.00. Samtidigt vet jag andra au pairer som jobbar mellan 8.00-18.00. Hur man jobbar är alltså individuellt och det är bara att fråga vilka arbetstider du har innan du väljer familjen. Sen är det viktigt att tänka på att au pairjobbet faktiskt ÄR ett jobb. Precis som att man skulle jobba på Ica hemma i sverige. En del åker hit i tron om att de ska få en skön semester, att vara au pair är ganska så långt ifrån en semester. Men det är otroligt kul!


Jag vet själv att jag hade en miljard frågor innan jag åkte, så är det någon som undrar något, fråga! 

Här finns mer information om hur det är att vara au pair: 

http://www.aupairguiden.se/

http://www.sts.se/sweden/ap/start/

Planen var att jag och Johanna skulle hårdköra på HAC idag. Vi skulle promenera dit, köra ett pass kickbox, ett pass step up och som avslut var det tänkt att vi skulle vi traska oss hemmåt igen. 

Dessvärre blev vi motarbetade på alla tänkbara plan.

1. Det spöregnade.

2. Johanna måste snabbt kunna ta sig till barnens skola om någonting skulle hända. 

3. Johannas värdpappa hade lånat hennes bil.

Med andra ord, planen var lika hållbar som en mobiltelefon i vatten. (Haha blev bara tvungen att skriva ner den sämsta liknelsen jag kom på.)  

Istället stannade vi hemma och satte ihop en egen dans koregrafi (Vi är nämligen båda danstjejer).
Blev ett ex antal oseriösa delar i koregrafin, men den gillas ändå. 

Sverige är ju mitt i Idolsäsongen för tillfället och ska jag vara helt ärligt har jag aldrig varit något riktigt idolfreak. Men nu, har jag plötsligt blivit enormt insatt i det hela. Efterom jag befinner mig utanför sveriges gränser kan jag inte använda mig av tv4play, istället måste jag kolla upp små klipp från youtube. Som ni förstår är det hela lite omständigt. Men tror att det kan vara en anledning till att jag har blivit så insatt, just att jag inte kan se det. Får jag inte se, så måste jag se. Samma princip som när jag var fyra(?) år, fick jag inte dricka nagellacks borttagningen, då gjorde jag det ändå. Bara för att jag inte fick. 

Sen har vi ju även Moa, hörde henne redan innan jag åkte hit. Och jag är helt såld på henne. Herregud vilken röst. Den här låten spelas om och om och om igen.

Mamma, här är en buske (alternativt en gran). Lutar åt det förstnämnda. 

Planen var att åka till stranden idag, men det krånglade sig med bilar. Istället sitter jag över skype och spelar ett online alfapet med pappa. Funkar ju det med.

Hjälpte flickorna med deras bilar idag. Alltså att göra dom rena och fina. Någon vidare mulle meck eller byggare bob är jag nämligen inte.

Igår var jag på Starbucks tillsammans med Johanna & Johanna. Det var både underhållande och lärorikt. Vi diskuterade bland annat olika alternativ till att utrota fattigdom och hur vi på bästa möjliga sätt ska kunna förhindra den ökade växthusefekten.

Nja.. Kanske inte riktigt, men vi var snäppet där intill.

Från en viktig sak till en annan.

Jag har ansträngt mig djupt för att hitta mitt egna favorit kaffe här på Starbucks. Ville hitta det där unika Hanna kaffet. Ni vet nästan så att de överväger att döpa om kaffet efter mig. Hanna’s super special deluxe. Jag har testat pumpa kaffe och karamell kaffe, jag har testat iskaffedrinkar och jag har druckit mocca kaffe. Till och med salted caramel provades. Igår bestämde jag mig i alla fall för att testa en vanlig, hederlig, tråkig svensson kaffe med en skvätt mjölk i. Och tänka sig, det var nog det bästa jag druckit här i USA.

Det är så tråkigt att jag vill spy...

SÅ HIMLA TRÅKIGT.

Jag missade helt kanelbullens dag igår!!! Katastrof! En blandning av förtvivlan och besvikelse sprudlar just nu genom min kropp. Den här bilden är från förra kanelbullens dag. Då var jag lycklig och totalt omedvetandes om att nästa gång inte skulle komma fören om två år. 

Appropå bullar! Jag har gjort flera kategorier så ni (familj och vänner) ska kunna hitta lättare i arkiven.
Jag har till och med gjort en helt egen kategori för mat... och den heter *trumvirvel* .................MAT.
Tänk vad fantasin kan sträcka sig ibland. 

Ljög lite i föregående inlägg, kvällen blev nämligen allt annat än lugn och harmonisk. Den var mer åt de skräckfyllda hållet. Ganska så mycket mer.