Idag väcktes jag av solen som bländade mig rakt i ansiktet. Det finns nog inget härligare sätt att vakna upp på och jag kände genast hur dagen lös upp. Plötsligt lät ett kickboxningspass oerhört frestande och ensam tog jag mig därför en promenad till HAC. Tränaren hade bestämt sig för att ta kål på oss alla idag, vilket hon också gjorde. Ut i solen släpade hon oss, intervaller skulle göras, upp för backar, ner för backar, upphopp, armhävningar, mera springa, in igen, boxas och plågas. Trodde där ett tag att benen skulle gå av, men de verkade hålla sig på plats.


Svettig, anfådd och med halvförlamade ben var det bara att promenera de 30 minutrarna hem igen. Jag fick även för mig att prova en genväg... Den gick superbra - tills jag kom fram till en återvändsgränd. Jahaja, då var det bara att vända.

Note to self: Ge upp alla genvägsförsök. De slutar på samma sätt, varje gång.


Det blev en seg men otroligt skön förmiddag med skype tillsammans med mor min. Efter att vi sagt hejdå, hoppade jag in i duschen och följde sedan med mina finaste grannflickor till Acme. Där handlades färsk frukt som vi snart skulle äta upp på Petras altan. Väldigt mysigt hade  vi det. Det är få saker som gör mig så glad som strålande sol. Allt blir så mycket bättre på något vis!