Idag är en sådan dag då man kan vara inne och bara slappa utan att få dåligt samvete. Inga planer måste styras, inga aktiviteter måste fullföljas. Enkelt, skönt och mysigt. Jag fällde upp mitt paraflax efter frukost och skuttade mig hem till Awesome. Under tystnad pluggades det matte för Awesomes del och klurades korsord för min egen.Tystnaden bröts efter ett tag och varm ungspankaka serverades till en omgång kortspel. 

Jag tänkte vanhedra mig själv lite och gå in på dagens spelomgång.
Så här ligger det nämligen till. Jag fann redan som ung tycke för en apparat vid namn miniräknaren. Den gav mig svaren snabbt och smidigt, utan problem. I och med att vi fungerade så bra med varandra glömdes något annat bort, nämligen huvudräkningen. Måste passa på att nämna att jag var väldigt vass på detta som tioåring.

Nu när vi spelade kort räknade jag helt enkelt ihop summan på kortens figurer. Det funkar ju de med! Men det tog inte mer än någon tiondels sekund innan miss perfect-awesome-never-doing-anything-wrong konstaterade detta. Nu är det inte något litet påpekande jag talar om. Utan här snackar vi mobbing. På högnivå. Ojojoj det var nästan så jag övervägde att ringa in barnombudsmannen där ett tag.

Jag överger nu i skamlighet räknafigurer-taktiken till räknapåfingrarna-taktiken (under bordet såklart). Men icke. Detta var inte snabbt nog för miss Awesome och mobbningen fortgår.

Ibland är det helt enkelt inte lätt att vara Hannypie.

Innan jag börjar detta inlägg måste jag bara berömma mig själv när det kommer till fantasin av rubrikvalet.

Berömning klar.

Tisdagen blev en segdag, en skön sådan, precis som så många andra. Johanna pluggade matte, jag letade flygbiljetter och läste om Nordkorea (?). Efter lunch hade Johanna tröttnat på att plugga och jag tröttnat på att sitta still. Detta löste vi snabbt med lite fager dans.. Eller ja, det är nog mer en tolkningsfråga.


Kvällen spenderades I Newark, där vi på uteserveringen satt och gissade bakgrundshistorier på människorna som gick förbi. Det är inte speciellt svårt att hitta sysselsättningar då man är lättroad.

Söndagen har bestått av jobb och jobb. Skulle ladda upp bilder från lördagskvällen, men kameran ligger på skrivbordet, två meter ifrån. Redan här har ett problem uppstått. Jag vill nämligen inte överanstränga mig en kväll som denna, därför tar jag det imorgon istället.

Tager vad man haver som det så fint heter. Därför får in en fin inblick från min och Awesomes konversation.



En vacker dag ska jag berätta bakgrunden till mitt namn "CK". Måste dock gå så lång tid att jag kan säga "När jag var liten och ovis" fick jag detta namn. Tror knappast fyra månader är tillräckligt.

Jag skulle bara springa in en snabbis för att fixa lite grejer då lillpojken knackar på min dörr och frågar om jag vill kolla fortsättningen på RIO med dom. Jag kunde inte annat än att tacka ja. Nerbäddade i filtar satt vi alla i soffan med popcorn, saft och en underbart mysig film.



Nu är det dags för mig att återvända till vännen, som jag skulle gjort för nästan en timma sen :)

Åkte iväg för att kolla när University of Delawere spelade Basket. Jag och Petra satt inne på wikipedia fem minuter innan machen börjat för att suga upp så mycket spelregler som möjligt. Trotts detta kan jag inte påstå att jag kände mig allt för insatt. Men vad gjorde det. Jag hade fullt upp med att kolla på cheerleaderna, maskotarna, dansarna, skolbandet, nakna men blå-och-gulmålade killarna, lagens alla 20-tal kostymklädda tränare. Det är verkligen precis som i filmerna. Segen gick till oss, så mycket koll hade jag i alla fall. Vi firade detta med en Lunch på ett litet café.

Igår besöktes två restauranger, en till lunch och en till middag. Lyxigt.

Detta med maten, som jag bara måste passa på att poängtera. Igår beställde jag in en sallad. I och med att jag redan ätit en lättare middag valde jag en liten kycklingsallad. En liten, färsk sallad med grillade kycklingbitar var vad jag hade i tankarna. Ut kommer en gigantisk osthög, någonstans där under kunde jag skymta enstaka salladsblad och till detta serveras två friterade kycklingklumpar. Jag kan inte säga att det var äckligt, men den där fräscha salladen jag hade i åtanke var nu långt borta. Kolla även på Johannas tallrik, hon skulle beställa in en liten appetizer.. Och folk undrar varför övervikten är så vanlig här.

//Agda, 78 - Trött på livet.

Haha NEJ, nu jobbar vi upp det possitiva! Avslutar därför med några sköna tjejer från igår :)

Josefin:
Jag undrar om du har fått några amerikanska vänner än?
Och i så fall hur fick du kontakt med dem?

Ja och nej. Vi hade vänner.. Men de blev tagna av polisen (lååång historia). Sen har vi haft lite till och från människor som vi hängt med, men ingen har riktigt fallit oss i smaken. Vi pratade senast igår om att starta operation "Hitta-amerikanska-vänner". Vi har spånat lite om hur den ska genomföras.
Här är några av förslagen:
• Dela ut flyers med oss på
• Gå runt med skyltar som säger "Wanna swedish friends?" och sedan står numret där någonstans
• Starta en falsk studentförening
• Krocka in i en människa - Ursäkta sig - Börja prata- Fråga hur man kan gottgöra detta - Hoppas på ett nummer - Få det - BFF (ni vet dedär typiska filmscenariot)


Eller också gör vi bara som sist, hänger lite i Newark och sedan spontant droppar in på någon collagefest. Funkade de också, även om vi fick lite bottennapp just den gången :)

Idag väcktes jag av solen som bländade mig rakt i ansiktet. Det finns nog inget härligare sätt att vakna upp på och jag kände genast hur dagen lös upp. Plötsligt lät ett kickboxningspass oerhört frestande och ensam tog jag mig därför en promenad till HAC. Tränaren hade bestämt sig för att ta kål på oss alla idag, vilket hon också gjorde. Ut i solen släpade hon oss, intervaller skulle göras, upp för backar, ner för backar, upphopp, armhävningar, mera springa, in igen, boxas och plågas. Trodde där ett tag att benen skulle gå av, men de verkade hålla sig på plats.


Svettig, anfådd och med halvförlamade ben var det bara att promenera de 30 minutrarna hem igen. Jag fick även för mig att prova en genväg... Den gick superbra - tills jag kom fram till en återvändsgränd. Jahaja, då var det bara att vända.

Note to self: Ge upp alla genvägsförsök. De slutar på samma sätt, varje gång.


Det blev en seg men otroligt skön förmiddag med skype tillsammans med mor min. Efter att vi sagt hejdå, hoppade jag in i duschen och följde sedan med mina finaste grannflickor till Acme. Där handlades färsk frukt som vi snart skulle äta upp på Petras altan. Väldigt mysigt hade  vi det. Det är få saker som gör mig så glad som strålande sol. Allt blir så mycket bättre på något vis!

Miss Awesome, eller om hon själv får välja, Robban, gjorde en helt underbar parkering igår. Jag vet själv att avståndebedömningar inte är helt lätta, men detta måste ligga under en helt egen kategori. Parkeringen var gratis, så det var inte någon ekonomisk "dela ruta" tanke bakom det, även om det inte hade varit helt otänkbart i Robbans fall. Och andra sidan, det säkra går alltid före det osäkra.

När ni ändå är igång med bildgranskningen kan ni passa på att notera kombinationen flippflopp+dunjacka
(?)

Onsdagens avslut:

För andra gången tog vi bilen in till Newark, denna gång under kvällstid. I ett mysigt, men folktomt café köpte jag mig en varm kopp (pappersmugg) kaffe.


Vi han knappt sätta oss ner innan korsordet dök upp. Nu kanske ni tänker att korsord enbart är gjort för pennsionärer och ja.. det kan stämma. Men det är otroligt kul måste jag säga och när man väl är inne i det är det näst intill omöjligt att sluta. För några veckor sedan var det kortspel som gällde, nu har vi blivit insnöade på korsord. Jag hör själv hur det låter, men läget är under kontroll. Den dagen ni ser oss äter mandelkubb framför BINGO, då kan ni oroa er. På riktigt.


Korsordstidningarna kom på posten i lördags, de var mor och far min som skickat dem efter önskemålet "så enkelt som möjligt, gärna barnvänligt". Strategiskt. Det gäller ju att hålla självförtroendet uppe. Och oj vad det gjorde min dag. De hade även skickat med ett paket med två tröjor i. Världens finaste!


Nu är det som så att jag tänkte hålla en rödtråd genom det hela och fortsätter därför på temat "post".

Såhär ligger det nämligen till..
Johanna får brev av vänner
Petra får brev av vänner
Hanna får ..jaa...??

Eftersom jag blir väldigt glad av brev och mina kompisar är för coola för sånt vänder jag mig nu till er, alla FÄNZ där ute. Ni kan skicka både beundrarbrev och teckningar. Allt tas emot. Söker ni brevvän har ni kommit rätt.

Jag är en cool tjej på snart 20 jordsnurr. Söker dig, ålder 0 - 100. Intresse: Korsord.
Bara att vässa pennan och skriv!

Okej, ni måste inte. Eller jo, några av er måste faktiskt. Ni vet vilka ni är!  ♥

15 minuter från oss ligger en collagestad, Newark. I och med att min värdmamma är professor på universtietet har hon sagt att vi får komma på hennes lektioner när vi vill. Att träffa andra ungdommar och att få vara med om collagekänslan är ingenting vi tackar nej till. För tredje gången slog vi oss därför frivilligt ner bakom skolbänken och lyssnade på när min värlmor höll föreläsningen. Hon är förövrigt helt grym. Hade gjort allt för att ha henne som lärare.

Under föreläsningen.

Idag hade vi 17 plusgrader här. Rena himmelriket. Efter lektionen satte vi oss på en uteservering och beställde en varsin kaffe samtidigt som johanna pluggade lite matte. DUKTIG.

Dr. Hanna is back och svarar på frågor från Julia!

Otroligt fin blogg! Du ger hela au pair livet en sådan bra synvinkel, allt verkar super kul ur din syn och det älskar jag att läsa! Besöker din blogg flera gånger om dagen ;)

Lite frågor, om du hinner att svara på dem.
Hur är livet som au pair? Något du rekomenderar?
Hade du bra betyg i engelska i skolan? Är du inte nervös för att säga fel ord på engelska? Känner du att din värdfamilj är som din "extra" familj?



Åh vad glad jag blir, så himla kul att höra! :)

Jag skulle absolut rekomendera att åka iväg som au pair ett år. Jag älskar att vara här och trivs superbra. Sen är det klart att det finns nackdelar, precis som med allt annat. Men de roliga sakerna väger upp, hundra gånger om (sen är jag även väldigt possitiv som person, fööör possitiv enligt Johanna haha). Funderar ni på att åka, gör det! Det absolut värsta som kan hända är att du inte trivs och åker hem igen. Men då har du i alla fall testat och slipper "tänk om" tankarna. Det är så skönt att göra någonting totalt annorluna från skolan. Du får språket på köpet plus att du lär dig människor och kulturer på ett sätt som du inte gör bakom skolbänken.

Beror lite på vad "bra" betyg innebär. Jag var inte den som började plugga flera veckor innan prov, men hade jag väl bestämt mig för att göra bra ifrån mig så gjorde jag det. I snitt hade jag VG, om det är bra eller dåligt är ganska individuellt :)

Jag är inte ett dugg nervös för att säga fel ord, och detta kommer från en person vars absolut sämsta ämne var engelska. I Sverige är vi generellt väldigt duktiga när det kommer till engelskan och jag kan lova att språket är det sista du behöver oroa dig för. Familjerna förväntar sig inte att du ska kunna perfekt engelska och har förståelse. Det är snarare tvärt om, de blir bara glada att du försöker. Skulle det vara något man inte förstår, fråga igen, be dom förklara. Svårare än så är det faktiskt inte!

Ja absolut, min värdfamilj är verkligen som en "extra familj" och frågar alltid om jag vill följa med när de ska iväg och hitta på saker. De är verkligen super gulliga.

Hoppas svaren hjälpte nu! Är det fler som har frågor är det bara att fråga. Minns själv att jag hade tusen frågor innan jag kom hit, allt från hur ett schema kunde se ut till hur många grässtrån som fanns på en amerikansk tomt. Eller ah, kanske inte riktigt. Men ni förstår budskapet. Ask! :)


Blev så tråkigt och textigt. Därför slänger jag in en bild från när jag och barnen byggde en koja för några veckor sedan.

Kl 05.50 möttes tre svenska flickor för en promenad i solstigande Landenberg. En timme senare ligger jag nu nedbäddad i sängen med en skål frukt och ett gäng tv-serier att komma ikapp. Svårt att få det bättre.

Den tidiga promenaden var inte lika farlig som jag först farhågat, faktum är att det blir en repris, redan imorgon.

Som de flesta dagar passade vi grannflickor på att köra ett träningspass innan dagen riktigt kommit igång. Sedan var det dags att gå plus, miunus, noll. Ägg, jäst, margarin, mjöl, mjölk och socker rördes ihop till en kladdig semeldeg. Vi fick avbryta jäsningen och addera lite mer då vi upptäckte att uträkningen inte blev helt rätt. Trots detta både smakade de, och såg ut som riktiga traditionella SEMLOR. Bra jobbat!
Semlor har egentligen aldrig varit favoriten, då jag varken gillar mandelmassan, brödet eller grädden (kvar återstår florsockret). Ändå slinker dom ner i magen. Så länge de inehåller socker går det mesta ner. Och nu hade även Johanna ett recept på semlor med vaniljkräm i, och oj, genast klätrade semlan upp flera placeringar. Jag fick till och med plats för en andra. Mätt och belåten snörade jag på mig skorna för att hinna hem innan barnen.

De borde komma ganska så precis nu, därför avrundar jag här.

Klockan är 05.40. Jag upprepar 05.40 (!)

Vad jag gör uppe denna tid?

Jo, tackar som frågar. Jag ska på proooomenad. Upprepar igen, 05.40.


Dagens look. Nyckelord: pigg, exalterad, sprudlande, allert. Vacker.

Idag firade amerika "The president day". Vad denna dag innbebar mer än ledighet för barnen har jag ingen aning om.. och det verkade ingen annan heller ha. En mysig dag fick vi i alla fall tillsammans, barnen och jag. Efter en segstart framför TVn mötte vi upp Johanna och Lilly vid klubbhuset för en playdate. Barnen sysselsatte sig snabbt, liksom jag och Johanna. När klubbhusets roande effekt avtog traskade vi hem till Johanna och Lilly för lite mellanmål.

En stund senare sa vi hej då, eller VI SES. Eftermiddagen fortsatte hemma med barnens favorit aktivitet (inklusive min egen) nämligen pyssel. Sockerlösning, färg och penslar dukades fram och snart var vi inne i en värld full av färger.

Värdföräldrarna mina skulle iväg på 50-års kalas under lördagskvällen. Efter Baltiomre åkte jag alltså hem och tog hand om barnen. När tänderna var borstade och godnattsagan var slut pussade jag de båda godnatt och gick ner till köket för att förbreda lite. Några minuter senare droppande Petra in med matkassar fulla.

Vi satte igång att skära upp salad, göra i ordning laxen och förbreda efterrätten. När allt var ungnat och klart satte vi oss i vardagsrummet för att avnjuta en välförtjänt lördagsmiddag.

Hade en sån härlig och mysig dag igår. Jag och Petra bestämde oss (spontant, även denna gång) för att besöka hamnstaden Baltimore.

Tidigt på morgonen hoppade vi in i bilden och befann oss sedan på plats en timme senare. När vi steg ur bilen möttes vi av havsdoft och måskvitter (säger man att de kvittrar?) Solen sken och termometern visade på 15 grader. Hade jag inte vetat om att detta var i Februarimånad hade jag sagt April. Utan tvivel. Det var så himla härligt alltihop. Vi gick in på Panera Bread och beställde en varsin kaffe innan vi vandrade omkring längs hamnen. Vi gick in i små mysiga affärer, hittade en shoppinggallria som vi spenderade lite tid i.

När vi kom tillbaka till hamnen igen såg vi en stor folkmängd. Nyfikna som vi var hade vi inget annat val än att gå dit för att se vad som stod på. En störtskön performancekille hade börjat jonglera med eldpinnar. Vi fann det underhållande och fastnade där ett bra tag. Mot slutet skulle han upp och balancera på alla möjliga saker, samtidigt som han skulle jonglera med knivar, bowlingklot och eldpinnar.  Här snackar vi självmordsbenäget. Jag vart så nervös att jag inte vågade kolla, i stället filmade jag det hela och kollade på reprisen..

Med benen dinglandes över vattnet åt vi en färsk sallad innan det bar av hemmåt igen. Åh, vilken dag!

Så var det detta med bloggandet igen... Heh.

Veckan har beståt av träning, träning och åter träning. Har i princip bott i mina träningskläder. Men kul har det varit, jag verkligen älskar känslan efter ett hårt pass. Det känns ordentligt i kroppen nu. På ett bra sätt.

Förra helgen spenderades tillsammans miss Claeson i Philladelphia. Detta bestämdes sisådär 9 timmar innan avfärd. Utan någon som helst planering satte vi oss spontant på tåget mot Philly.

Vi checkade in på ett hotell, detta tog lite längre tid (två timmar) än väntat i och med att vi bokat på fel datum...Hur man nu lyckas med det.

Inga ledsna miner för det. Väl inne på rummet kopplade vi in iphonen i sterion, höjde ljudet, delade på en mörkchoklad och korkade upp en flaksa vin.

Efter att ha tagit det lugnt på hotellrummet ett bra tag bestämde vi oss för att mätta våra magar. Vi hade blivit informerade om en mexikansk restaurang i närheten och bestämde oss för att kika in. Spontant, som blev lite utav helgens tema, beställde vi in olika smårätter. Dessa var rekomenderade av personalen själv och något av det godaste jag någonsin ätit. Vi lämnade restaurangen några timmar senare med en farligt hög driks på bordet.

Mätta och belåtna fortsatte vi att utforska Philladelphias barer innan vi tog oss tillbaka till Hotellet igen.

Klockan 11.59 på söndagen checkade vi ut. Frukost på ett mysigt franskt ställe fick bli starten på en shoppingfylld dag. När klockan slog kväll var det dags för oss att ta farväl av staden. Det gjorde vi också. Vi sa även att vi ses snart igen, för detta måste göras fler gånger.

 

 

Idag fyller min älskade lilla broder år! Hela 17 år. Sjukt hur fort tiden springer iväg. Hoppas du får världens underbaraste dag. Vi hörs på Skypen senare! Saknar dig ♥

Johannas snälla värdfar tog med oss på en philadelphia flyers match igår. Trots att mina hockeykunskaper inte är fullt så avancerade var det riktigt kul att se. Läktarna klädes av orange färgade människor och stämningen ar på topp. Jag och min älskade vän hade läst på lite dagen innan och viste nu på ett ungefär vad offside, powerplay och icing innebar. När publiken buade hakade vi på, när publiken hejade så hejade vi. Svårare än så var det inte. Två svenskar i laget hade vi också utkik efter och varje gång nr 6 (Andreas Lilja) var inne, hejade vi lite extra.


Nyblina flyers fans.

Arenan var eeeeenorm, kände sig som en förminskad pygme myra när man satt där.

Matchen slutade som bilden visar, men oj vad spännande det var i sista perioden. Vart riktigt nervös där ett tag.

BRA DAG!

Amerikanarna älskar att stoppa in ledighetsdagar i kalendrarna. Det kan vara för att en persom dog för några tusen år sedan, eller att man ska tänka extra mycket på varandra eller bara känna gemenskap. Ingen vet egentligen vad dagarna innebär, mer än att barnen blir hemma från skolan. Igår var just en sådan dag. Barnen var hemma från skolan, solen lös och värmen steg. Jag, Awesome och Petra bestämde oss för att släpa med alla våra barn på en liten picknick ute i skogen.


Med sittunderlag, filtar, mössor och halsdukar bunkrade vi upp oss med peanutbutter n Jelly mackor och snacks.


Tvillingarna sa att det var "the best day ever" efter att ha fått leka med de lite äldre barnen.

Va så härligt att sitta på filtarna med solen i ansiktet samtidigt som barnen sprang runt i leran med bollar, pinnar och hundar.

Vi avslutade det hela kalaset med lite krocket. Som au pairer borde man kanske låta barnen vinna, eller åtminstonde låta de små komma ikapp. Kan medela att detta hände icke, tror inte ens att det nådde mina tankar för den stunden. I stället blev det en livlig match mellan mig och Johanna om vem som skulle ta hem segern. Jag snubblade på mållinjen genom att slå på min egen fot istället för på bollen. Känns sådär.